På nyårsdagen fyllde vår älskade stora prins nio år. Hur är det möjligt? Detta lilla knyte jag höll i mina armar, ja, det känns som igår? Älskade, fina, snälla, känsliga, observanta, snälla och generösa Milo. Som vi älskar dig!

Det blev tyvärr bara en bild, och det var på morgonen med alla paket 🙂 Sen fick han en gejmingstol också, som syskonen. Supernöjd liten kille.

Jag har mest bara en massa filmklipp, och det är faktiskt ett av målen inför 2021, att försöka hitta någon slags balans. Jag kämpar med vikten en sista gång innan jag lägger mig under kniven, och har faktiskt gått ner 11,8 kg sista två månaderna. YouTube är min stora inspiration. Jag vloggar om det där, och har hittat ett stort supportnät där. Däremot är jag inte riktigt redo att bjuda in familj och folk jag känner på den resan ännu. Kanske senare. Just nu blir det bara en extra press. Maken (och barnen) vet ju att jag vloggar, men inte ens maken vet adressen. Det är liiiite för självutlämnande. Med fullständiga främlingar går det däremot bra 😋 Kanske vetskapen om att jag bara kan deleta allt om det går åt pipsvängen? Jag vet inte. Men just nu går det iallafall väldigt bra, men som sagt, jag måste hitta en balans.
Däremot tar det en sjujäkla tid att filma, redigera och hålla på. Nu har jag haft ett par dagar ledigt, men oftast har jag så pass fullt upp att det inte blir tid till annat.

Vi har såklart haft födelsedagsvecka här, med massa kul. Bland annat Lego-byggartävling där vi alla fick samma paket, fick studera bilden på kartongen i en minut och sen skulle bygga den så gott vi kunde från minnet. Milo har fått poppa ballonger, vi har tittat på 45 min klipp från hela hans barndom, vi har skickat runt tårtan med ljus i och berättat vad vi älskar med just honom, ah men allt det där som de får på sin födelsedagsvecka. Han älskar verkligen allt ståhej! Sen att vi fick äta fiskpinnar på nyårsafton för att det var hans val, vad gör väl det? 😂

Imorgon bitti ska Noëlle in och röntgas. Både hon och Nicolas har skolios över 7º (när skolläkaren gör sin koll) och måste allså remitteras till ortopeden 😥😫 Nicolas har redan röntgats, och vi väntar på återkoppling från ortopeden för att se hur allvarligt det är, men av det jag såg på röntgenbilderna såg det ju inte jättebra ut… Men jag är ingen expert (förutom att jag själv lider av skolios), så vi väntar på ett expertutlåtande innan vi målar fan på väggen.
För den som inte vet vad det är, så är det krokig ryggrad. Det är vanligt, tror jag läste att 1/10 har det, men de flesta har väl den lättare formen, som uppdagas i tonåren, och inte behandlas… Upptäcks det tidigt är risken större att det kommer att behövas korsett, och man får gå på regelbundna undersökningar för att se så att det inte drar iväg.

Så, nu har jag bloggat ifatt lite iallafall 🙂 Nu ska jag gå och lägga fram bra kläder för Noëlle att ha i morgon och sen duscha/tvätta håret så att jag slipper gå upp okristligt tidigt.

Tjingeling!