Tandläkare och EFIT

Vi börjar med besöket hos tandläkaren idag då. Allt jag läser säger ju att man ska laga även mjölktänder. Mjölktänder är mycket vekare än de riktiga tänderna, och om man inte åtgärdar på en gång blir det silvertänder och sånt där sen, och det är hundra gånger värre än att laga småhål. Och de där bakre tänderna sitter tills barnen är 10-12 år, så det är ju ett tag.

Allt var väldigt barnvänligt och alla vi träffade var fantastiska! Förstår varifrån de fått sitt goda rykte. Jag var INTE beredd på att jag skulle behöva lämna ifrån mig Noëlle och inte få följa med in, och hon började gråta och jag fick hålla tillbaka tårarna och vara stark. Tänkte att om hon gråter och skriker lär de ju komma ut med henne, annars bryter jag mig in och hämtar henne. Sen grät jag en skvätt ute i väntrummet. De försäkrade mig om att det skulle gå bra.

Efter en stund fick jag komma in och titta och då låg hon så glatt i stolen med hörlurar på och tittade på en film uppe i taket. *phew*

Det är ju ganska logiskt egentligen, jag har sett samma beteende hos grannflickan när de skulle lämna henne i skolan de första två veckorna. När mamma och pappa var med då slängde hon sig på marken, grät och hade sig, men de dagar hon gick med Jay för att föräldrarna jobbar, då gick det så bra så. Samma sak när Milo började på gymnastik, han var en riktig ängel och lyssnade hundra gånger bättre än på mig, när han var därinne själv, och sådär.

De berättade att de i början lät föräldrarna följa med in, men det gick inte alls, de fick söva jättemånga barn då, för att de bara skrek och grät (och spelade på föräldrarnas känslor). Satt där och tänkte att ”Jaha, vart ska jag ta henne nu då, det här går ju inte?”

Men när hon kom ut var hon så glad så, hon berättade att hon hade fått välja film och att hon hade fått en peng att stoppa i en sån där maskin och fått ut en studsboll. Innan fick man fylla i barnens intressen och sådär, så att de kunde konversera med dem.

På röntgen såg de samma som den andra tandläkaren, alltså tre små hål mellan de bakre tänderna och sen tre små på ytan? Jag kunde knappt se dem på röntgen, men de var där. Så de lagar två i taget, vid sammanlagt tre tidpunkter. Dyrare än det andra stället, men så får det vara, om det är bättre för Noëlle.

De sa också att man inte ska göra som jag har gjort, och berättat vad de kommer att göra. För tydligen är de så duktiga där att majoriteten av barnen inte ens vet att de fått en bedövningsspruta. Om de vet det, eller vet att det ska borras osv. ligger de där och spänner sig och väntar på obehaget. Så de sa att jag skulle dra till med en vit lögn att jag inte riktigt vet vad de kommer att göra, för att det har ändrats sen min tid. Tydligen berättar de hela tiden hur det de gör kommer att kännas, ”nu kommer det att durra lite”, och sådär, men inte exakt vad de gör.

De bokade in tre datum i maj, men redan senare på eftermiddagen fick jag ett samtal om en öppning imorgon bitti på 10.00, så den tog vi!

Anyways, här kommer Ett Foto I Timmen:

07.00 ringer klockan. Nicolas ligger redan vaken bredvid mig och gosar lite. Vi går och väcker Noëlle, men Milo sover vidare en halvtimme till. Barnen äter yoghurt och tittar på svensk TV.

08.00 väntar kompisarna utanför och vi går till skolan. På bilden håller de upp grinden åt mig och vagnen 🙂 Milo stannar hemma (maken sover, men finns där om Milo behöver nåt) och jag tar Nicolas i vagnen. När vi lämnat av barnen tar jag och en annan förälder ett varv runt grannskapet.

8.30 är vi tillbaka och möter maken som är på väg ut genom dörren.
Försöker få Milo påklädd. Han är min drömmare. De kan ta en kvart att få honom att klä på sig 🙂
Sätter mig och klinkar lite på piano i fem minuter tills det är dags att gå. Övar på en låt mamma alltid spelade på när jag var liten. Sonatina.

9.15 Hämtade vi Noëlle i skolan. Barnen har olika jobb i klassrummet, så två av hennes klasskompisar, Trent och Brendan följde med henne till kontoret. De två som följde henne hade halsband med stor bokstav ”H” (helper), och har veckans jobb som ”Classroom helper” och ”lunch/money/attendance”.
De rör sig alltid två och två om de lämnar klassrummet. Det är ju en väldigt stor skola, med nästan 1000 elever utspridd på sex årskurser.

Andra jobb är: 
Door holder (håller upp dörren tills alla barn gått ut, när de ska någonstans, som matsalen, gymnastiken, bild, osv.)
Line leader (den som leder klassen dit de ska)
Caboose (den som går sist och ser till att ingen släntrar efter)
Book cleanup (ser till att alla böcker är på sin plats)
Guinea pig (får gosa med marsvinet medan fröken gör rent buren, samt mata marsvinet)
Lights (tänder och släcker lamporna när de lämnar eller återkommer till klassrummet)

Det roligaste jobbet enligt Noëlle är marsvinet.

9.30 kom vi till tandläkaren, 15 minuter för tidigt. Pojkarna och jag tog en selfie framför elefanten 🙂

10.20 är vi klara. Här är behandlingsplanen. Det sista är nästa besök om 6 månader, men de översta tre är hålen och totalkostnaden för dem är alltså 14 000 kr. Det känns så sjukt att skriva det, och i Sverige tappar ni väl hakan över den summan. Så går det i ett land där allt är privatiserat och man inte har varken har skattefinansierad sjukvård eller tandläkarvård 😉

10.35 släppte vi av Noëlle i skolan igen, efter fruktstund i bilen på vägen hem.

10.45 påbörjar jag nån LCHF-kreation till lunch.

11.20 får jag lite småpanik när jag precis skjutsat in maten i ugnen och inser att det är onsdag och att det inte finns en chans i världen att vi hinner äta det i tid för att lägga Nicolas att sova innan jag måste släpa med barnen för att hämta Noëlle i skolan kl. 14.00. Onsdagar är kluriga för vårt sovschema. Snor ihop PB&J sandwichens till pojkarna och de blir överlyckliga *kräk*

11.25 Försöker städa upp köket som är en enda röra. På vägen ut med lite sopor inser jag att buskarna måste få vatten. Trycker undan tanken på de stackars buskarna nere i sluttningen som inte vattnats på två veckor. Hur hinner man!? Åter till städning av köket.

11.40 Köket ser inte mycket bättre ut, men jag MÅSTE läggs Nicolas. Ska bara ut och flytt slangen igen. Och byta blöja. Skynda skynda. Våra buskar växer långsamt och nu har de knoppar. Borde jag knipsa av dem så att de fokuserar på att växa grenar och blad istället? Tror det.

11.45 Köket är lite bättre, men nu måste jag lägga Nicolas. Hoppas nu bara att han somnar innan alarmet på maten ringer om 17 minuter. Annars är det kört lol.

11.55 – success!

12.05 Ut och stänga av vattnet, äta lunch och jobba. Maten var helt okej. Som innanmätet på en paj typ. Ost, ägg, bacon, broccoli och sour cream.

12.35 Ringer Greg och säger att nån har svårt att ladda ner bilderna. Samma kund som jag guidade genom samma nedladdning för två veckor sen, haha. Alltid kul att leka teknisk support.

1.20 vaknar Nicolas. Ingen lång sovstund.

Jag jobbar färdigt med honom i knäet sen leker pojkarna lite.

1.45 tar jag tag i köket igen, innan vi ska till skolan. Bara spisen kvar nu!! Och portionera ut min äggrätt.

1.58 dags att klä på sig och hämta Noëlle. Kommer iväg och märker att det är punka på Bugaboon! Springer tillbaka och byter till lilla vagnen.

14.15 kommer lilltjejen. Ännu en vacker hattkreation 😀 De gör sådana här fina minst en dag i veckan. Den här veckan firar de en författare, Dr Seuss.

14.35 får barnen lite mellis. Noëlle tyckte att min äggrätt var jättegod, men pojkarna var lite sådär.

15.30 anlände vi till dansen. Noëlle hade med sig papper och satt och gjorde egna räknetal och Nicolas roade sig med iPad. Milo har fått sin låt som de ska framföra i sommar – ”Jag är din bäste vän”, från Toy Story. YAY! Kul =) När det var tio minuter kvar dök maken upp på dansen oanmäld (och förstörde alla mina bra planer, haha)! Kul överraskning. Han undrade om vi kunde ta barnen till Yummies, ett glasställe som ligger precis bredvid dansen. Ni vet sån där frozen yoghurt där man väljer glass och sen lägger på en massa toppings. Barnen älskar det!

Jag tryckte ut ynka två matskedar åt mig själv. Buuhuu. ÄLSKAR deras apelsinsorbet.
16.30 Lämnade vi Yummies. Maken undrade om vi skulle åka och äta någonstans, och jag kämpade emot allt vad jag var värd, jag hade ju tinat köttfärs…men sen gav jag med mig. Kände att jag hade stressat tillräckligt och visste inte ens om jag skulle hinna färdigt köttfärssåsen vid det laget, innan jag skulle på möte.

Vi åt på Wendy’s. Jag har inte ätit där sen vi bodde i Kanada eller nåt. De hade några olika, roliga sallader där. Tog en med grillad kyckling, blåmögelost, pekannötter, äpple, tranbär. Väldigt god, men de där pekannötterna var nog inte så nyttiga. Oh well, det är salladen som räknas 😉

17.20 kom vi hem. Vi hann klämma en bok innan det var dags att gå på möte. Barnen älskar den här som mamma köpte. Den handlar om när bockarna Bruse skulle till badhuset. Den är så sjukt fult illustrerade så att jag dör…men barnen älskar den.

18.00-20.00 Skolmöte en gång i månaden. Vi diskuterar hur vi ska samla in pengar, hur mycket pengar vi har, vad vi ska inhandla… Skolan får inte så mycket pengar här, och vår skola är en ”high poverty” tydligen. Hade ingen aning, men det bussas in elever från alla möjliga ställen. Det betyder att över 50% av eleverna får betald skolmat för att föräldrarna inte har råd. Tragiskt. Så är det dock här, den berömda 1%…som har lika mycket pengar som de övriga 99%.

20.15 är jag hemma igen. Barnen väntar mig med tandborste när jag kommer hem. Kollar Noëlles mapp från skolan och inser att hon fått hemläxa för att hon missat matematiken medan hon var hos tandläkaren. Den här kan säkert bara mormor uppskatta 😉

Hon skulle räkna de röda prickarna, och jag förberedde mig på en 1, 2, 3, 4…17, 18. Nope, såhär räknade hon, 3, 6, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18. Tyckte det var grymt, hon räknade ut 3+3=6, insåg sen att två rader till också blev 6 och tog 6+6 i huvudet bara sådär, och sen de sista sex räknade hon en i taget.

Tycker det här är riktigt klurig matematik för en 5-åring. ”Det finns ett eller fler mynt (?) i burken. Räkna mynten utanför och ringa sedan in hur många det KAN finnas allt som allt. Ekvationer alltså…

Nu är klockan snart midnatt, och det här har tagit alldeles för mycket tid, men när jag satt och sorterade alla inlägg stötte jag på en EFIT från två år sen, och det är sååå roligt att ha kvar 🙂 Det hjälper mig också att se vart all tid tar vägen. Hujeda mig! Att vara ensam hemmaförälder OCH vara huvudinkomsttagare ger inte mycket tid över till annat! Hoppas fotojobben drar ner lite snart, jag saknar Greg, haha. Imorgon hoppas jag blir lite lugnare. Hoppas också att det går bra hos tandläkaren.