Sådär! Nu är vi hemma. Jag hade tänkt skicka tillbaka henne till skolan (de är ju så himla noga med närvaro så jag spyr), men hon hade försökt bita sig på läppen och kinden och kom ut med en sån där bomullspinne för att inte bita sig, så jag kände att det var bäst att ta med henne hem. Vi svängde förbi Walmart där hon fick välja ut sitt ”pris” och sen åkte vi till skolan och hämtade hennes ryggsäck och förklarade varför hon inte skulle komma tillbaka.

Hon grät en tår när jag inte fick följa med in, men återhämtade sig snabbt och tandläkaren sa att hon varit fantastisk, gjort sitt bästa, inte gråtit en tår men att hon har starka kväljningsreflexer (vilket jag visste från tidigare besök och borde ha berättat), men de hade nån specialring som de sätter runt tanden eller nåt, så det hade gått bra. Till Noëlle hade hon sagt att hon var den bästa patienten nånsin 😉 Så Noëlle var så glad när hon kom ut. Jag fick komma in och kika lite när de arbetade på henne, utan att hon såg mig. Hon låg och tittade på Frozen.

Gud vilken skillnad atmosfär och specialister kan göra alltså. Det får vara värt 14 000 kr. (GAAHHH, nästan två biljetter till Sverige!!)

Nu väntar hon på att jag ska lägga Nicolas så att hon kan få leka med sin nya maskin som man gör tuschpennor med.

160303a