Skrytvarning…tänk så svensk jag är ändå, att lilla Jante sitter där på axeln och ger mig skuldkänslor när jag vill skryta över barnen. Anyways, here goes:

Noëlle älskar ju matematik och sitter redan och adderar tusental, typ 5674+7651 utan problem, och multiplicerar höga tal. Vi körde råttfällan häromdagen, där är den största pjäsen värd 15. Hon räknar sina poäng och jag hör: ”30, 60…120.” What? Ungen är nyss fyllda 6 år. Så pass illa faktiskt att hennes kompis Tempe ville lära sig multiplikation så att hon skulle kunna leka med Noëlle =/ Haha, min dotter den där. Hon tycker att det är jättekul att sitta och kludda matematiktal på papper…

Så idag satt hon med en enkel subtraktionsläxa, typ 4-3 och sådär varpå hon säger: ”Om det hade stått 3-4 istället hade det blivit ’negativt 1’.” Say what!? Jag undrade var hon hade lärt sig det? Hon förklarade det för mig:
De har ett beteendesystem i skolan där de får olika poäng under dagen för bra och dåliga val de gör, de börjar på noll, som är grön, om man får 4 poäng får man blå, vilket är extremt bra, men man kan även få gul eller värst – röd. Så tydligen om man gör ett dåligt val och går under noll, då har barnen lärt sig att de är nere på minus (negative på engelska). ”Om man får negative 1 är man på gul”, förklarade hon. Fan vad bra!

Var ändå tvungen att testa henne så jag frågade vad 2-4 var och det visste hon utan problem.
Jag säger det då. Hon vill bli astronaut eller ingenjör säger hon. Tuta och kör! 😉