Dans och pelikankärlek

Idag åkte vi till stranden med Jason och Wendy. Lexie och John kunde inte komma…

Vädret är så underbart nu. 26-28 grader….aaahhhh! Vi hade det underbart, som alltid. Vi fångade krabbor, eremitkrabbor hästskokrabbor och fiskar, byggde sandslott, jagade fåglar och bara njöt.

Jag älskar mina barn så himla mycket så det går inte. Lilla Milo är så dedikerad och fokuserad. Han sitter och pysslar med sitt, gräver ner djur och hittar dem, leker med lastbilarna i sanden. Tror inte ens han doppade tårna i vattnet idag, han är sååå nöjd i sanden.

Nicolas hamnade inte på en enda bild idag, men han var i vattnet lite, men är också mest nöjd i sanden. Han är så himla rolig hela tiden. De börjar bli så stora och leker så härligt på stranden.

Vi har hamnat på den här stranden förut under trumfesten, och tydligen är det något de gör två gånger i månaden. Lokalt folk som träffas och tar med sig trummor. De improviserar musiken på plats, många har myntskynken (?) runt höften och dansar någon slags magdans eller nåt med skynken och fjädrar med tyg på.

Noëlle är så jäkla cool, hon slängde sig in i ringen alldeles själv, för Lexi stod och fegade först. Hon bara började dansa, försökte vinka till sig Lexi, lyckades flirta till sig en sån där fjäder och körde järnet. Så småningom joinade Lexi också och de dansade i 40 minuter tror jag =) Jag hade aaaaldrig gjort det som barn. Inte en chans på miljonen.
Vi pratade om det senare, hur häftigt det är att våga prova nya saker, och att när man väl har en upplevelse eller kunskap så kan ingen någonsin ta den ifrån en. Den lägger man till i sin bank.

Hon tog också mod till sig och höll i en krabba. Bara jag och hon som gjorde! 🙂 Jag visade hur man måste hålla den bakifrån, eftersom den inte kan böja klorna bakåt. Det är ändå lite läskigt när de börjar sprattla med alla benen, men hon var cool.

161106a
Milo djupt inne i sin lek.