Milos sexårskalas

Jag tog mig lite vatten över huvudet med den här tårtan, och den blev inte alls lika bra som jag hade tänkt mig, haha. Milo är dock nöjd, och det är viktigast.

Det är så lusigt, för som liten trodde jag alltid att det var coolare att ha kalas på typ McDonalds, men det tycker inte alls barnen här. När Milo för tredje gången blev bjuden på kalas på studsstället suckade han och sa: ”Igen?” För det finns bara så många ställen att ha sina kalas på, så det blir lätt repetitivt.

Vi bjöd hela Milos klass, det kom tre stycken. En fjärde svarade ja men fick förhinder. Sen var det en pojke från förra årets klass som Milo gärna ville ha som kom. Sen fyllde vi ut med grannbarn som sig bör 🙂 ”Stephanie håller de bästa kalasen” sade två av tjejerna, och Lexi kom in och frågade omedelbart om vi skulle ha skattjakt, som vi brukar och blev alldeles till sig när jag sa ”självklart”.

Det blev ett väldigt lyckat kalas. Jag lärde mig att trycka t-shirtar, nytt och väldigt kul. Jag gjorde tårtan och piñatan. Trodde först att den skulle bli oförstörbar eftersom jag använde vanlig kartong och målartejp, så den var rätt stabil, men det blev perfekt. Alla fick flera chanse att slå, och precis när jag skulle be en av de vuxna att slå ett par slag såg jag sprickor, så barnen fick slutföra det.

Tårtan.

Milo och tårtan.

Några av barnen.

Lite lekar.

Det blev ju knappt några krossade ägg, så jag fick dem att springa istället, haha.

Nicolas och tungan, haha.

Ballongleken. Till slut var det bara Milo och Tempe kvar.

Skattjakten.

Med olika moment.

Milo löser ett krypterat meddelande för att hitta pinnen till piñatan.

Min vackra transformerpiñata!

Milo slår första slaget.

Plockar godis från marken.