Åhh, jag är så glad att jag fått kontakt med den biologiska mamman till Sean (och Aiden) =) Hon till och med lade till mig på Facebook! För den som inte är insatt var de fosterbarn hos en familj på gatan, men Sean och Noëlle blev snabbt bästa vänner och närhelst fosterfamiljen åkte iväg och behövde barnvakt bodde Sean hos oss, ibland en vecka i taget. Han kom alltid och knackade på dörren och frågade efter Noëlle, osv. Han tog en del av båda våra hjärtan och jag lovade honom att vi skulle finnas här för honom.

I början hade vi lite kontakt, men under en tid fick jag inget svar så jag blev orolig. Det visade det sig att hennes telefon hade gått sönder före jul, så nu är vi på banan igen. Det verkar gå bra för henne, så vi får hoppas att det fortsätter så <3

Under de tre månaderna vi inte såg Sean kunde Noëlle spontant börja gråta om vi pratade om att åka till stranden (för att hon associerar det med honom), eller om vi pratade om vilka vi ska bjuda på hennes födelsedagskalas och sådär. Vi hämtade hit Sean förrförra helgen och han sov över här och igår tog vid dem till stranden. De bor ungefär 1,5 timme bort, men jag viker mig alltid dubbel för barnen 🙂 En dag kommer de att uppskatta det, kanske, haha.

180218a
Vi fick åka lite tidigare än planerat så vi köpte med pizza.

180218b
I solnedgången.

180218c
Med tjejerna.

180218d
Stora tjejen.

180218e
Noëlle och Sean.

180218f
<3