Nicolas är min karma just nu. Jag har minnen av hur jag som liten sparkade av mig täcket för att kunna ropa på mamma så att hon skulle lägga på det igen. Japp. Greg tycker att det är jättelustigt att jag nu har mitt eget lilla barn som spelar samma spel mot mig.

Om Nicolas råkar stänga ögonen i 30 sekunder på väg till gymnastiken är det kört. Då tar det 2-3 timmar för honom att somna. Under de 2-3 timmarna gör han ALLT för att inte sova.
”Mamma, jag är törstig.”
”Daddy, can you get my soft blanket?”
”Mamma, kan du lägga på mig täcket?”
”Oj, jag måste kissa.”
”Mamma, jag är törstig igen.”
”Daddy, I want to tell you something…”

Osv. I all oänderlighet. Det blir lite tröttsamt efter ett tag, särskilt när jag försöker jobba 😛 Ikväll hade han använt upp alla vanliga ursäkter, så han kom ut ur sitt rum och jag frågade varför han inte låg i sängen? ”Jag har en snorkråka på fingret…” Såklart.
”Inte kleta snor på väggar eller andra ytor, använd papper om ni prompt måste peta er i näsan…” lyder regeln här.
Kunde inte säga så mycket, he outsmarted me. En minut efter att han klättrat upp i sängen kom han ner igen. ”En till snorkråka…”
”Nähäpp, upp i sängen igen, du ska få en papperskorg och papper av mig.”

Jag hämtade en papperskors, rev toalettpapper i små rutor och sade ”varsågod”.

Nu gick Greg precis in för att titta till honom och undrade fundersamt varför han hade en papperskorg i sängen. Lol. Sånt som händer liksom. Jag rycker inte ens på axlarna åt det här dårhuset längre, hahaha. Han somnade iallafall, och det var ju det som var målet.

Tänk om jag kunde gå tillbaka i tiden och sätta mig med mitt 20-åriga jag och titta på mitt 34-åriga jag som förälder. Haha! Shit, mina barn som inte skulle få ha napp, inte glo på TV osv. De bästa föräldrarna är helt klart de som inte har några än. Själv försöker jag hanka mig fram och göra mitt bästa 😛