Hört inifrån hans sovrum:
”Mamma, kommer du ihåg den där flickan, som är gammal, som vi träffade hos doktorn? Som jag hjälpte med jordgubbar och choklader?”
”Ehh, nej, inte riktigt.”
”Hon som jag hjälpte att öppna choklader, inte Baba (min farmor), den andra flickan…”
”Menar du finfarmor, Kerstin?”
”Ja. Kerstin. Eller lever hon?”
”Nej, hon dog ju i våras tyvärr.”

Det går ett ögonblick och jag hör honom viska lite tystare:

”Tomten, nästa gång du kommer, kan du göra så Kerstin lever igen?”

Min fina kille <3