Alltså, jag vill bara lägga mig ner och döööö. Vi som brukar skoja och skratta om makens alla mansförkylningar… Känns de såhär så föder jag hellre barn alla dar i veckan än går igenom det här.

Efter att jag skrivit inlägget i fredags kraschade jag. Hårt. Ville bara gå och sova, känns nästan som en depression. Så fort Iprenen gick ur kroppen rusade febern upp till 39,4C, där låg den sen i ett par dygn till.

”Uppsök läkare om febern kommer tillbaka…” Fast jag åker ju inte till akuten på helgen för att jag har influensa, även om det kanske har satt sig på lungorna. Skulle dö av att sitta i en stol i väntrummet i 10 timmar, eller vad väntetiden nu kan vara. Så näe, då kan jag lika gärna dö hemma.

Nu har febern gett med sig igen och har ersatts av frossa och kallsvettningar om vartannat. Jag har så jäkla ont i varenda muskel i hela kroppen av den här jäkla hostan. Hostar så att jag spyr i munnen, vaknar upp i en pöl av svett och typ hostar lungorna ur mig tills jag spyr. Typ så. Sjutton gånger per natt.

Det enda som kan läka det här är tid, I know. Jag är ändå bara inne på 8:e dagen. Tänk om det dröjer typ 6 dagar till? Jag vill typ bli nedsvöd och vakna igen när jag mår bra.

Jag släppte iväg barnen till skolan i morse iallafall. De var rätt pigga och nöjda med det. De hostar fortfarande, men det kan jag tydligen inte hålla dem hemma för, även om jag vill. Mycket enklare att barnen är hemma när man är sjuk än att man måste engagera sig i picknick, gympakläder, rena kläder och tidiga morgnar.

Jag sitter här och dagdrömmer om hur vi alla åker iväg på en liten familjeutflykt nästa år och tar influensasprutan. Det ska bli så mysigt. Jag har ju fortfarande rätt rejäl nålskräck, men det här vill jag inte gå igenom igen för allt i världen.

Jag och Nicolas gick precis ut för att mata fåglarna och gräva fram brevlådan så att postmänniskan slipper klättra genom djup snö för att nå den. Shit vad det gör ont i strupen att andas in sån där kall luft.
Jag tänkte ta balkongen också, men den tar maken. Det är nog 70-80 cm snö däruppe och jag är typ orolig att den inte ska orka med. Det rasade massor från taket i förrgår när det var 0 grader ute. Det lät så att jag trodde att hela huset skulle välta.

Tror att Sverige ba’: ”Välkomna hem, nu ska vi se vad jag har för roligt att bjuda på så att ni känner er välkomna…”

Näe, nu måste jag jobba…för det är måndag igen.