Var ju bara tvungen att föreviga den här perfekta gluggen! =) I fredags sydde jag en tröja att fotografera i. Den blev inte alls perfekt, men jag gillar den ändå, så det så! 😉

Bento älskade för övrigt att få komma ut i skogen… Jag kan inte lita på att han inte sticker, så vi fick ta honom i kedja (han sliter och gnager av rep, löplinor, osv.) För honom var det som att komma till en godisaffär med alla pinnar som låg överallt, haha. Fina vovven.

Älskar de här bilderna på Milo. Det där med framtänder är så himla nostalgiskt och vemodigt. Det är som ett hejdå till småbarnsåren och hallå till framtiden. Om några månader kommer hans lilla barnansikte att få ett mycket mer vuxet utseende, med två stora framtänder.

Det känns som att vi är uppe vid ytan och andas litegrann nu. När vi hade tre små under 3,5 år så uppmuntrade alla alltid med att ”det blir bättre, det blir lättare”. Jag sov inte mycket mellan amningar och nattningar och omnattningar och tre barn i sängen, men det var ändå underbart. Nu är allt så enkelt, vi sover hela nätterna, vi varken byter blöja eller torkar rumpor, vi behöver inte handskas med utbrott längre… Vi har nått fram till det där ”lättare” som alla pratade om.

Det bästa med att uppfostra barn måste vara att det bara blir bättre och bättre med åren? Som ett fint vin? =) Vid varje ålder stannar jag upp och tänker att det här är mitt livs lyckligaste år, den här tiden med barnen är den mest fantastiska, det kan inte bli bättre. Varje år tänker jag så. Så rullar åren och det ena året med barnen blir mer fantastiskt än det förra. Helt otroligt.

Vi får se vad tonåren har att utlova, men just nu bara njuter jag… <3