Efter Como åkte vi vidare tillbaka mot Tyskland. Väg 13 genom Alperna var otroligt vacker, fortfarande med snötäckta bergstoppar. Vi stannade till i nån liten stad i Schweiz men storknade typ av priserna! Kollade på menyerna på ett par restauranger, och det var 200 kr för lite tomat och mozarella, över 300 kr för en pizza. Fondue såg vi, det hade ju varit mysigt när vi ändå var i Schweiz liksom. typ 700 kr per person. Helt galet.
Efter ett par dyra dagar i Italien hade vi helt enkelt inte råd.

Vi vandrade runt lite för att hitta något billigare alternativ, och hittade en liten gumma i en liten loppis. Lol. Det stod att det fanns sandwich eller hotdog för 5,50 Euro. Vi tänkte att vi iallafall kunde mata barnen, som var hungriga. 300 spänn för varsin korv, men alright.

Hon gick in i sin lilla loppis och började koka korv på en liten elektrisk spishäll 😂 Ut kom hon med två korvar (utan korvbröd) och en skiva bröd och en klick senap. Alltså, det var så himla komiskt alltihop. Sånt där minnen skapas av.

Hon pratade tyska och lite italienska, så vi kommunicerade på något halvbrutet franskt/italienskt/engelskt/svenskt/tyskt vis. En söt liten gumma som försökte sitt bästa. Hon förklarade också att turismen kraschat för att priserna är så oändligt höga. Förståeligt.

Efter den enkla lunchen promenerade vi runt lite, och hittade en kul lekplats till barnen där de lekte länge.

Vi vuxna svängde in på en mack, det blev en rulle Pringles och en Snickers till lunch, haha. Sjukt dyrt det också, såklart. Typ 35 kr för en sån där kort 10-centimeters-Snickers och 60 kr för ett rör med Pringles. Lol.

Vi åkte vidare upp mot Lichtenstein och barnen var såklart hungriga igen. Tänkte i min enfald att McDonalds kan ju inte vara hutlöst dyrt iallafall, så vi svängde in där för att ta något. Happy Meal? 11 Euro. Lol. 4 gånger mer än vi är vana vid, hahaha. Det blev varsin ostburgare för 30 kr och kranvatten. Lol. Vi kunde inte komma tillbaka till Tyskland fort nog.

Där hittade vi en liten restaurang där vi åt spätzle och schnitzel typ. Hur stora portioner som helst, ingen jäkla bordsavgift, och billigt! Vi hade båda familjerna lyckats göra slut på våra Euro utan att ta ut mer, men jag tänkte att en nota på över 100 Euro måste de väl ta kort på? Nope, inget kort. Lol. Så gubbarna tog barnen till huset medan jag och Wendy kutade runt i halva Ravensburg för att hitta en bankmaskin så att vi kunde gå tillbaka och betala.

Sjukt roligt att Sverige skulle vara kontantlöst om ett par år, typ. I resten av världen är Cash King och kort funkar knappt alls.

Årets lunch! 😀
Lichtenstein.