Idag var Nicolas på sitt första ”riktiga” kalas. Kompisen går också i förskoleklassen och heter Collin. Nicolas var så lycklig! =) Han berättade hur han hade fiskat upp en strumpa i fiskedammen, att de hade lekt krig och att hans present hade varit perfekt, för det var en Nerf gun, och de använde den i kriget. Lilla killen. Så stor han börjar bli <3

Jag har byggt och sorterat Lego med Milo halva dagen, haha. Timmarna bara flyger iväg. Sen målade jag lite i Noëlles rum. Gahhh, vill bara bli klar. Tyvärr är det grå lister i hela rummet också, även runt fönster och dörrar…ja, till och med dörrarna är grå. Så det blir några timmar till därinne.

Igår hade Noëlle med sig vad jag tror är hennes bästa kompis här i Sverige, hon heter Elise, och även Mira som hon är bra kompis med. Mira är för övrigt Collins storasyster. Medan jag var kvar på fritids hade tjejerna bakat kladdkaka, sen när jag kom hem vispade vi grädde.

Jag hade (tack och lov!) skurit allt till tacos på förmiddagen, så det gick ganska snabbt att sno ihop middagen. Tjejerna hade beställt tacos.

Idag, i bilen på väg hem från kalaset, pratade barnen om sina nästa kalas. Det blev ju så att vi hoppade över ett år, för att det skulle bli rättvist. Milo fick ju inget kalas, för vi hade inte ens möbler då, så vi bestämde att alla får hoppa över ett kompiskalas och bara kört med familjen istället.

Hur som haver så sa Milo att han vill ha ett ”Lego”-kalas. Noëlle började då att spåna vilka hon skulle bjuda och började rabbla en massa namn. Jag sa att jag inte gillar när man väljer ut vissa, utan jag tycker att man bjuder alla. ”Men det är ju alla tjejer.” What? Blev lite förvånad, för hon har ju i USA alltid bara lekt mest med killarna, så jag ifrågasatte varför hon inte ville ha ett blandat kalas? ”Mamma, tjejerna här i Sverige är så mycket roligare. De är som jag. Det är inte bara rosa, dockor, barbie, ponnies och rosetter, de är sportiga, de leker roliga lekar, osv.” Vilken insikt. Och det fick mig att fundera lite på det där också, hur man har mer rätt att vara vem man vill i Sverige. Visst tycker jag att allt genustjafs gått för långt, men det är ändå rätt skönt att tjejer känner att de får vara vilka de vill, de trycks inte in i ett rosa fack med varsin rosett på huvudet.

Nu är vi lediga i en vecka! Ska försöka åka och hämta några kompisar på fritids under veckan. Har en dejt planerad till på tisdag. Tyvärr är pojkarna i närmsta familjen livrädda för Bento, och han mår inte bra av att typ låsas in i badrummet i flera timmar, så det blir tyvärr inte av att de leker här 🙁
Det är lite jobbigt med Bento, för han är så sjukt överenergisk och glad. Innan Mira och Elise kom i tisdags hade han fått 2 km promenad på morgonen, sen var jag ut och lekte med honom i 40 minuter tills han var helt slut, dödstrött, direkt efter en liten vattenpaus släpade Greg runt honom på en till tvåkilometersrunda och sen innan han hämtade tjejerna lekte han med honom en stund till. Bento var HELT slut. Tänkte verkligen att vi skulle göra oddsen så bra som möjligt…

Nu var ju inte jag hemma när de kom hem, men tjejerna blev ändå lite rädda för honom först. Alltså, han gör inget elakt, han bits inte eller så, men han blir bara SÅÅ glad, han kommer fram, viftar i hela kroppen, huvudet når ju typ upp till deras ansikten, han lutar sig på en och är allmänt helt jäkla galen. Så Greg tog ut honom på en TILL promenad medan tjejerna bakade, sen gömde de sig typ på Noëlles rum. När jag kom hem var jag med och medlade lite mer, de fick köra lite hundpussel med honom, han lugnade ner sig och sen blev de typ bästa kompisar.

Noëlle och Elise försvann upp när de hade vispat grädde, men Mira (som var mest rädd i början) stod typ och klappade Bento i köket i 10 minuter. Bara den där första kontakten och rädslan är över så går det ju hur bra som helst, men det måste ske med varje barn, typ. Sjukt jobbigt och jag önskar att han kunde lugna sig lite.

Just det, när Greg skjutsade Nicolas till kalaset hämtade han även upp Elise där (vars lillebror skulle på kalaset). Pappan hade städhelg på skolan, så då bestämde vi igår att hon lika gärna kunde komma och hänga med Noëlle istället för att sitta med pappa i skolan 🙂 Så idag var hon helt cool när hon kom in, och Bento reagerade därefter och allt gick på räls.

Vi har verkligen bosatt oss ute på vischan, så det blir en hel del körande. Elise bor 35 minuter härifrån och Mira 25 minuter. Jag är typ mest orolig att föräldrarna inte ska vilja att de leker med varandra för att det är för långt att köra, så jag typ erbjuder mig att möta upp halvvägs eller vid skolan, men hittills har de bara sagt att de är glada att de leker och inte har problem med att köra. De är väl vana vid hur det är på landet… Men jag känner ju att den som bor i stan liksom har större utbud, och att vi bor på vischan, så jag får bjuda till lite extra typ… Men så länge det inte är några problem är det ju toppen =) Annars kör jag. Det bestämde jag när vi flyttade ut såhär… Det får kosta isåfall, men barnen ska ju inte bestraffas.

Nu blev det mycket text =) Ska fortsätta att jobba nu! Imorgon är vi hemma och pysslar. Ska bygga lite mer Lego med Milo, spela lite spel med Nicolas… Noëlle är inte så intresserade av oss längre, haha… Får se vad det blir.