Känner ni helt färdiga med barn nu, det blir inget fjärde?
Japp, jag tror att vi är färdiga 🙂 Vill nog inte ha en sladdis. Vi har ett så himla bra liv med barnen och deras åldrar just nu. Vi kan göra det mesta tillsammans. Känner inte för att begränsa deras liv med en mamma eller pappa som aldrig är med och gör saker för att den ”vallar bebis”. Barnen är så himla tajta och fungerar så bra tillsammans. Visst tjatar de om att de vill ha en bebis…men näe. Sen är det skönt att kunna sova igen 😅

Nyfiken, hur trivs Greg i Sverige? Har han lärt sig svenska?
Han trivs väl okej. Han gillar vart vi bor, han är glad för barnens och min skull, men han tycker att det är jobbigare med språket än han hade trott, och känner sig lite isolerad. Han trodde att han skulle klara sig bättre med engelska än han gör. Kanske beror detta på att vi bosatt oss på ute på vischan? Jag vet inte riktigt…men folk är inte alls bekväma med att prata engelska. En del tvärvägrar.

Han tycker att det är jättesvårt med svenskan. Han har aldrig haft något språköra, och att lära sig ett nytt språk när man är 49 är väl inte så enkelt, om man inte redan är tvåspråkig från början. Sen är han inte den mest drivna personen i världen, så han går på sina SFI-lektioner och gör sin läxa, men han sitter ju inte direkt och försöker titta på svensk film, lyssnar på radio, osv. Men han är vuxen, och jag tänker inte mamma honom och tjata på honom att göra det.

Han känner lite att han är en börda, att vi inte kan ha ett socialt umgänge med barnens kompisars föräldrar, och det är ju till viss del sant. Ibland undrar han om Kanada kanske hade varit ett bättre val, men vi hade ju inte haft råd att flytta till Toronto-området ändå, skolan hade varit strikt och liknande den i USA, vilket Milo mådde dåligt av. Barnen saknar ibland att bo i ett grannskap, som vi gjorde i Florida, men när vi tittade på hus i Kanada så var det ju hus med mark vi kikade på ändå, inte att bo i ett grannskap igen.

Jag tror att det har slagit rätt hårt med COVID-19 också. Att vi inte har kunnat träffa någon av varken hans familj eller våra vänner på ett år nu. Vi hade ju en del inplanerat… Wendy och Jason i somras, han och barnen skulle till Kanada i två veckor, vi skulle till Florida över Halloween, sen skulle Wendy och Jason komma hit och fira jul och i februari hade vi en kryssning med sväronen och svägerskan med familj, som utgick från Florida, så vi skulle även tillbringa en vecka hos Wendy och Jason. Så tråkigt.

Jobbar han eller vad gör han på dagarna?
2-3 gånger i veckan går han på SFI på förmiddagen 8-12, och på eftermiddagarna tre dagar i veckan kör han skolbussen 13-15, men det har snarare varit varje dag de sista veckorna. Inga stora inkomster, då det bara blir två timmars arbetstid, men han kommer ju ut och får träffa folk, och det är ju guld värt 🙂 Han säger att det har hjälpt honom att inte känna sig lika isolerad.

Fråga på, om ni undrar över något 🙂